I vår familj är vi introverta, men det betyder inte att vi står och skakar i folksamlingar eller att vi inte tycker om människor. I vårt fall innebär det inte ens att vi är särskilt tystlåtna eller blyga, utan kort och gott att vi tankar energi när vi är själva. Vi tycker att det härligt och roligt att umgås med andra människor, men då och då behöver vi hem och vila i våra egna huvuden. Tomtarna på loftet behöver en chans att hitta sina platser.
Fram till för bara några år sedan hade jag inte koll på att det var så jag fungerade och förstod därför inte att jag behövde respektera och tillgodose mitt behov av återhämtning i avskildhet. Då hade jag inte förstått att det handlar om att min hjärna funkar på det sättet utan tänkte att jag behövde skärpa mig. Jag kände mig fel och konstig och uppmuntrades att göra roliga saker tillsammans med andra för att tanka energi – vilket förstås gjorde mig ännu tröttare.
Det här med att olika människor fungerar på olika sätt, och att vi har olika behov, är väldigt svårt för de flesta av oss att greppa. Någon som älskar lakrits har svårt att tro att någon annan verkligen inte tycker om det. Framförallt om normen i samhället säger att lakrits är jättegott. ”Men alla gillar ju lakrits!?” Då är risken stor att vi som inte gillar lakrits drar slutsatsen att det är fel på oss, snarare än att konstatera att vi inte är som alla andra.
För mig var det tidigare särskilt utmanande i gruppsituationer, allra helst de som sträckte sig över flera dagar. Jag kämpade och kämpade trots att det kändes som att jag höll på att drunkna. Till sist, när jag kände att jag hängde över ruinens brant, bara ”försvann” jag från gruppen. När jag var ute på den där promenaden på egen hand eller låg i min säng och läste så kände jag mig usel. Och den känslan gjorde det väldigt svårt för mig att komma tillbaka till gruppen igen när jag väl hade checkat ut från samvaron en gång. Så under många år kände jag mig oerhört mycket mer ensam än vad jag hade behövt göra.
I dag när jag vet hur det ligger till kan jag sätta ord på vad jag behöver och därmed avdramatisera mitt behov av avskildhet. Snarare än att smyga undan så berättar jag för de som jag är tillsammans med hur det ligger till. ”Jag har haft en helt fantastisk dag, men nu behöver jag vila och smälta intrycken. Är det kanske någon som vill gå en morgonpromenad med mig? Ska vi ses här utanför klockan 7:30?” Min upplevelse idag är att andra människor tycker om min ärlighet och att jag är lättare att tycka om när jag visar min sårbarhet.
Då och då möts jag av: Kom igen, det är klart att du ska vara med. Vi ska sitta hela natten och berätta historier och dricka vin. Alla måste vara med, annars blir det inte lika trevligt. Visst kan det kännas lite jobbigt. Men idag har jag inga som helst problem att tacka nej.
Eftersom både jag och min man numera vet hur vi funkar, och har konstaterat att barnen är likadana, så kan vi hjälpa dem med strategier för att tillgodose sina behov för mental återhämtning. Vi propsar inte på att de hela tiden ska umgås med andra. Det är helt okej om man inte vill leka med kompisar på helgen utan att man föredrar att hjälpa sin mamma gräva i rabatten och vattna sina trädgårdsland. Verkar barnet glad och nöjd? Okej, gott så. Men barnen är olika. Det ena barnet vill gärna ha stora födelsedagskalas, medan det andra föredrar en liten fest med två, tre kompisar.
Men skulle det inte bli tips till mig som är förälder till ett introvert barn? Jo, och här kommer de!
Förra året när vår ena son skulle åka på basketläger pratade jag och min man om hur vi skulle hjälpa honom att få en bra upplevelse. Man kan säga att vi skapade en första hjälpen-låda för den introverta individen, här sammanfattade i tre punkter.
- Så här funkar du! Berätta för barnet att hen behöver återhämtning för sig själv i tystnad och att det är helt okej! Det är också okej att berätta för omgivningen att man vill vara för sig själv en stund, och att det inte betyder att man är arg.
- Skicka med något som hjälper barnet att skärma av. Hörlurar, något att lyssna på musik med, en bok och/eller iPad.
- Informera ledaren om läget. När barnet går iväg och sätter sig för sig själv så betyder inte det att hen är ledsen. Fråga om det är möjligt att skapa utrymme i schemat där den som behöver ladda batterierna i stillhet får en chans att göra det.
Inlägget 3 tips för ett bra sommarläger för det introverta barnet dök först upp på Anna Eriksson Skarin.