Den här veckan är jag på sångkurs på Löftadalens Folkhögskola. Läxan vi fick igår var att att ”sjunga med/till” havet under 10-20 minuter. Så i morse vid nio snåret promenerade jag ner till det otämjda havet för att bjuda på lite underhållning. Helt makalöst vackert och dramatiskt.
Att stå vid vattnet på västkusten är en helt annan känsla än där jag bor. En helt annan kraft.
Eftersom jag är den enda tjejen jag känner som lyckas åka iväg utan att packa hårborsten fick havet njuta av den här utsikten.
Folkhögskola som företeelse är fullkomligt briljant. En människovänlig plats där olikheter bejakas på ett helt annat sätt än jag varit med om. Och tänk att få gå på en skola där det finns en musikstudio.